Haha fina vi är <3








Fast jag tänker på det så mycket, så kommer jag på något nytt varje gång. Ser nya bilder. Hör va folk säger. Ser vilka som var där. Kan det verkligen hända så mycket på så kort tid?
Ibland känns det som jag bara drömt.
Jag trode aldrig jag skulle ta så illa vid något sånt här. Det är ju sånt som man säger aldrig skulle hända mig. Och nu gjorde det de. Ska jag någonsin kunna vara ensam igen? kommer jag någonsin kunna gå in i en affär och känna mig trygg? Kommer jag aldrig kunna somna på kvällen utan att tänka på det jävla "om"?
Kommer allt bli normalt igen?




Känns så konstigt, ändå är jag så glad. Glad att någon fanns där och rädda mig. Och dom andra.
För så mobil beroende och familj broende som jag är skulle jag lika gärna dragit ner och hämtat min mobil. Men jag gjorde det inte.

Och teddy kommer jag aldrig glömma. Inget kommer jag glömma, inget vill jag glömma heller.




Och tänker på dig Anette och Teddy varje dag.


Vila i frid.